Jag gick ju och la mig i sängen med det berömda lugnet som tyvär inte höll i sig länge. Jag är väldigt lättväckt och det började blåsa något kopiöst ute, vilket det fortfarande gör. Jag började inbilla mig att väggen skulle slitas lös från huset och att jag skulle flyga ut, naken på isen och frysa ihjäl. När dom tankarna snurrade i mitt huvud insåg jag åter igen hur plötsligt livet kan ta slut, snart ligger man där, naken på en isväg mitt i natten. Då började jag fantisera om mina sista dagar i livet, när jag sitter på äldreboendet, just käkat morgon gröten och fått de första stolpillret. Vad vill man kunna tänka tillbaka på? " Mitt liv har jag spenderat på att banta, ha en partner som ger mig materiella ting, inte mkt mer än så, ha ett jobb som ger mig mycket pengar med det har inte gett mig mer än så, de va ju inte detta jobb jag drömde om"  NEJ!!!  Man vill ju tänka att: "jag har ätit de jag tycker är gott (med vissa restriktioner, vill ju heller inte dö av fetma i förtid) Jag har spenderat min tid med han,hon,den,det,dom som jag tänder på och som berikar mitt liv, och mitt jobb har varit min passion.
Precis där ska jag vara innan jag dör, tillfreds utan ånger och jag e fasen på rätt väg, jag har en plan.